fredag 4 december 2009

som små bloss

Vi lever våra liv. I den tid vi råkar födas, efter de förutsättningar som ges. Vi blixtrar till som små bloss, och en dag kommer vi att tillhöra den stora skara som levde för länge sedan.

Anders Eriksson var 51 år. I hela sitt liv hade han bott i Stöcke utanför Umeå. Han var gift och hade fyra barn, 14, 12, 8 och 4 år gamla. Som bonde var han utelämnad åt vädrets nycker, och vardagen inrutades efter årstiderna. Under somrarna var hushållet till exempel upptaget med att skörda.

Den 18 juli 1813 var en söndag och Anders Eriksson reste tillsammans med andra bybor över Umeälven till Backens kyrka för att delta i högmässan. Sträckan var ungefär en och en halv mil, och utflykten beräknades ta en stor del av dagen. När det var dags att återvända hem kantrade båten. Orsaken var överlastning, slog man fast. Sex personer fanns ombord; avskedade soldaten Jonas Uppenberg från Kyrkbordet, 43 år, landbonden Erik Olofsson, 52 från Sörmjöle, bonden Anders Eriksson, och drängen Nils Andersson, 31, från Stöcke, bonden Olof Jonsson, 20, och hans syster Ulrika Jonsdotter , 23, från Bösta. Samliga drunknade i det strömma vattnet.

Några år tidigare, under kriget, hade ryssarna byggt en provisorisk bro över älven, och efter olyckan 1813 blossade diskussionen upp om en fast förbindelse, men just då fanns varken krafter eller resurser. 1863 invigdes den första bron.


Första bron

Bonhustrun Elisabet Johansdotter levde också i Stöcke. Hennes far var soldat, och hon gifte sig i 30-årsåldern med en nämndeman. Elisabet var några generationer äldre än Anders Eriksson, och fyllde 70 år samma år som han föddes. När Elisabet Johansdotter avled i juli 1790 hade hon uppnått den aktningsvärda åldern av 98 år. Då var hon änka sedan nästan ett halvt sekel, och hade legat till sängs i sex år.

Under Elisabets livstid rasade ett antal krig, och sex regenter avlöste varandra på tronen i Stockholm; Karl XI, Karl XII, Ulrika Eleonora, Fredrik I, Adolf Fredrik och Gustav III. Elisabet var fyra år när slottet Tre kronor eldhärjades, och 26 när Karl XII blev skjuten. Samma år som Gustav III:s barnamordsplakat offentliggjordes fyllde Elisabet 80 år, men det är osäkert hur mycket hon kände till om dessa händelser så långt borta. Karl XII:s död hörde hon säkert talas om, men det andra? 1790 var Sverige återigen i krig . Två dagar innan hon avled hade slaget vid Svensksund stått.


Karoliner 1718

Man kan ana hur pratet gick i byn ”Gumman som Gud glömde, hon kommer att överleva oss alla.”

Nu finns det ingenting kvar efter Anders och Elisabet. Ingen känner till deras hårfärg, ögonfärg, vad de helst åt, hur deras röster lät, eller hur de förhöll sig till saker som Gud, arbete eller regn.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar