Förkylninga eller döa

Sveriges nordligaste apotek låg i Gävle, och Collegium Medicum ansåg att det räckte med en provinsialläkare för hela Norrland (1732). Sjuka låg, vårdades och dog i hemmet.

Änkan Malin Eriksdotter avled den 6 juli 1753 vid 63 års ålder. Dödsorsaken uppfattades som moderspassion, en diffus åkomma med orkeslöshet, aptitförlust, kramper och oro.

Hysteri betyder livmoder, och kvinnan betraktades som ett svagt och nyckfullt väsen. Enligt Platon huserade ett barnlängtande väsen i livmodern, och när barnen uteblev irrade väsendet runt i kroppen och orsakade oreda . Medicinska råd från 1700-talet; Tag Häst-träck, slå ett glas Renskt Win derpå och tryck det sedan genom en ren duk: värm Winet och lägg litet stött Saffran dertill: drick det så ut. Det hjelper både mot Gulsot och Colique eller Moder-passion. Under senare delen av 1800-talet ansåg en falang inom läkarvetenskapen att kvinnans psykiska och neuroligiska besvär bäst botades genom att operera bort hennes äggstockar, livmoder och klitoris.

Den 1 maj 1766 dog 60-årige bonden Hans Eriksson i svåra plågor;

”Varit nog sjuklig lång tid, i synnerhet av bråck, fick för ett år sedan en swulnad på högra sidan hvars materia sistl gått åt höften, besmittade även den andra sidan och hela tandgälen, dess bortskaffade blev hans bane.”

Förmodligen beskrivs en spridd bakteriell infektion. Behandlingen var åderlåtning, svettdrivande, uttorkande medel, och i sista hand operation. Någon form av ingrepp verkar också ha gjort på Hans Eriksson, eftersom det blev hans bane (öde).

I ”Kirurgiske händelser” (av Olof af Arcel) beskrivs ett fall av röta i nedre käken 1758: Först bortplockades lösa tänder, sen skars svullnaden upp och rentorkades med en linscarf. Efter fyra dygn togs scarfen ut och såret fylldes med blandande örter. En ny scarf applicerades som satt i nio dygn.

Mannen låg till sängs i sex veckor innan han ansågs frisk. Det fanns ingen effektiv smärtlindring 1760. Patienterna bands, eller hölls fast under ingreppen.

Medellivslängden var kort i mitten av 1700-talet, drygt 30 år. Menligt inverkande faktorer var den höga spädbarnsdödligheten, samt alla kvinnor som dog i barnsäng.

Den 13 juli 1784 avled Hans Erikssons sonhustru, Elisabet Nilsdotter, 42 år gammal, efter ”en ganska svår barnsbörd.” Barnet var hennes 17:e.

Barnmorskor måste vara utbildade (1777) för att få praktisera, men människorna fortsatte att engagera sina vanliga hjälphustrur, dels på grund av barnmorskebrist, men också av misstro. Jordegummornas uppgift var inte att ingripa i naturens förlopp, utan att vakta hedning med olika besvärjelser och knep. Om barnet låg fel, eller kvinnan började blöda saknades kunskaper. Johan von Hoorn, som skrev den första barnmorskeläran på svenska ”Den swenska välöfvade jordgumman” i slutet av 1600-talet, rasade mot vidskepelsen och okunskapen som rådde i Sverige, och kallade jordegummorna för fyllekärringar.

"Livets hjul"

Döden var ständigt närvarande på 1700-talet, det var naturligt att dö. Guds vilja rådde och han tog den han ville, när han ville. Det fanns förresten bara två sjukdomar, förkylninga eller döda. Det riktiga livet, i himmelen, började ju hur som helst först efteråt.