söndag 7 februari 2010

"jag gör som jag vill"

I slutet av 1800-talet fungerade det gamla spinnhuset på Stampen som centralfängelse för kvinnor dömda till mer än 2,5 års straffarbete. Under tiden 1885-1889 placerades 95 fångar från hela landet i den gula stenbyggnaden utanför Göteborg. Alla var dömda för samma brott; barnamord.

Livet i fängelset var och strängt, kraven på lydnad strama. Fångarna sov i logement och arbetade dagtid i L Fürstenbergs väveri som låg vägg i vägg. Sysslor som tvätt och städning roterade, och fångarna fick inte prata med varandra mer än nödvändigt. De som bröt mot fängelsets regler tilldelades extra bestraffningar, som mindre portioner mat eller inlåsning i cell.

De flesta intagna betedde sig oförvitligt, men en av fångarna, nr. 77 Olausdotter, lät sig inte tämjas.

Olena Charlotta kom från Skredsvik utanför Uddevalla och var mycket fattig. Redan i elvaårsåldern hade hon tvingats försörja sig själv, och hemma hos modern fanns hennes treårige son. I slutet av augusti 1889 hade Olena dömts till fyra års straffarbete för barnamord. Hon var 33 år, 1,61 cm lång med blå ögon och mörkt hår, enligt fängelsets noteringar.

Efter knappt två år i fängelset, den 11 maj 1891, rapporterade tjänstgörande vaktbefäl att Olausdotter suttit på marken utanför väveriets kolbod strax innan middagsrastens slut. Vaktmästare Nilsson uppmanade henne att resa sig, men Olena snäste tillbaka att hon inte satt i vägen för någon och att hon gjorde som hon ville. Hon hade dock genast klivit upp och gått in i väveriet. Tidigare samma dag hade Olausdotter förbjudits att sitta just på den platsen, så hon dömdes för trots och olydnad till tre dagar i ljus cell (med fönster) utan arbete.

Några månader senare, den 29 juli, stötte fängelsedirektör Albert Montgomery ihop med Olena Olausdotter på en av fängelsets gårdar. Olena hade passerat honom tätt intill utan att hälsa, rapporterade fängelsedirektören. Olena hade vägrat hälsa på befälhavare vid åtskilliga tillfällen, och straffades för vanvördnad med tre dagars ljus cell utan arbete.

Samma år, strax före jul, den 21 december, rapporterade vaktfrun, Maria Wennerstrand, att fånge nr 77, Olausdotter, uppmanats sluta vanka av och an på fängelsegården. Hon hade varit ute och gått i det regniga och grå vädret i sex timmar redan. Olena satte näsan i vädret, och fängelsedirektören beordrade då vaktkonstapel Samuelsson att rycka in. Olausdotter svarade att hon fick gå så mycket hon ville. Först efter ytterligare en tillsägelse gick hon upp mot logementet. 20 minuter senare var Olena tillbaka nere på gården. Hon placerades i cell och dömdes för trots och olydnad till tre dagars ljus cell utan arbete, samt mistning av sängkläder under samma tid.

Ett och ett halvt år senare, den 7 april 1893, anmälde vakfrun att Olena Olausdotter uppträtt störande i kyrkan vid flera tillfällen. Hon hade harklat sig högljutt, snutit sig, stampat i golvet och knuffat till närmaste kamrat på bänkraden. Olena förklarade att hon bara velat uttrycka sitt ogillande av gudstjänsten i allmänhet, och sin antipati mot prästens predikan i synnerhet. Straffet: tre dagars ljus cell utan arbete och mistning av sängkläder under samma tid.

Strafftiden var nästan över. I slutet av augusti 1893 frigavs Olena och förpassades hem till Skredsvik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar